Paulina Neuding

Vad glad jag blev när jag idag läste en kolumn ur Svenska Dagbladets Ledarsida!

Paulina Neuding, judinna och chefredaktör på tidskriften Neo, skriver om det jag i min krönika ville förmedla men inte kunde berättade.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glads-med-de-kristna-i-juletid_6715925.svd

Krönika- Stilla natt, oheliga natt!

Inom kort är den efterlängtade dagen här! Dagen som är inledningen på jullovet och början på nedräkningen till nyår. Det värmer i hjärtat när jag tänker på att det här blir min 13:e julavslutning, min allra sista. Jag föreställer mig det traditionella fackeltåget mot kyrkan, julpsalmerna och orgelspelet. Förstå då min förvåning när avslutningen flyttades från kyrkan.
Efter ett oanmält besök hos rektor Rolf, blev jag införstådd i bakomliggande orsaker.
Enligt skoldirektiv är konfessionella inslag i utbildningen uttryckligen förbjudet. Påbudet har funnits i ett antal år, men det var i år som Östra Reals nya rektorer tog bort kyrkoavslutningen. De menade att vistelsen i kyrkolokaler uteslöt elever med annan religiös tro. Aulan blev därmed det mer lämpliga alternativet för skolans eftersträvade neutrala miljö.
I andan av denna ändring av skoltraditioner kom jag på ett flertal förslag för att vidareutveckla initiativet. Först kom jag att tänka på julgranen som står uppför trappan från entréplan. Ett tydligt inslag för firandet av jul och framförallt Kristi födelse. Pyntet kan vara en obehaglig visuell påminnelse av den kristna högtiden för elever med en annan trosuppfattning. Granen kan redan vållat sin skada för i år, men tills nästa bör man definitivt ta bort Betlehemsstjärna i toppen!
Jag har även grubblat över det årliga luciatåget som spatserar runt i skolan. Sankta Lucia är ett Helgon inom den romersk-katolska och ortodoxa kyrkan. Inte ska elever utanför dessa religiösa inriktningar behöva tvingas höra eller råka få en glimt av tågandet.
I vidare funderingar har jag kommit fram till att det finns fler perioder på året som skolvärlden bör akta sig för. Jag tänker förstås på påsklovet, som infaller i samband med åminnelsen av Jesu återuppståndelse. Påsklovet kan uppfattas som en uppmuntran till att fira den kristna helgen. Eventuellt kan man byta namn och datum för lovet, men enklast är förmodligen att ta bort det helt.

För att få fart på dessa förbättrelser för vår icke-konfessionella skola har jag den briljantaste idén. Vi river ut en bunt sidor från Östra Reals historieböcker, de med Sveriges historia. Låt oss helt förtränga att Sverige varit ett troende kristet land i flera hundra år. Låt oss förkasta alla kristet kopplade traditioner. Låt oss ta bort dessa kunskaper och upplevelser ifrån de svenska eleverna på Östra.

Vår skola ska inte behöva manipuleras av den enorma påtryckningen som kristendomen utsätter oss för idag. Inte en stjärna på en gran, inte ett luciatåg, inte en kyrkas insida, ska Östra Reals elever behöva bevittna. Nya rektorer på vår skola, stanna inte vid julavslutningarna, låt oss vara konsekventa!

Upplysningens arv

Jag tycker att tv-programmet Vetenskapens värld som sänds på svt är ett lysande exempel på upplysningens utveckling i vår tvkultur. Det är vetenskapliga rön som är lätttillgängligt för allmänheten. Det krävs bara att man äger en TV och de visar de mest häpnadsväckande upptäckterna inom vetenskapen. Programmet är mycket spännande skildrat och de förklarar på en nivå där människor som saknar en dokornad i fyrsik kan förstå.
Vetenskapens värld visar alla de karaktäristiska dragen som eftersträvades under upplysningens era, förnuft, logik, och kritiken mot de gällande teorierna. Personligen är jag mycket förtjust i programmet och som naturvetare behöver jag inte förklara varför.

Fornsvenska, runsvenska och urnordiska

Det slog mig att vi har arbetat oss bakåt i tiden i svenska språkets historia. Jag vet inte om någon orsak nämndes under lektionerna, men det känns som en förvirrad tidslinje för mig nu. Fanns det ett syfte?

I alla fall tycker jag att fornsvenska har varit den mest fascinerade språkepoken. Till skillnad från nusvenskan och nysvenskan såg skriften inte bara ut som om någon skakat loss på tangentbordet. Det som ett helt nytt språk, men man hörde något som var snarlikt svenska när man läste högt! Och det där med att man blandade in runor med moderna bokstäver, hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag trodde nämligen att de två skriftstilar alltid hade varit skilda åt.

Det blev tydligt att jag måste haft fel när vi studerade runorna från runsvenskan och urnordiska, där man kan se hur vissa bokstäver börjar ta form från runorna. Antagligen har jag varit för upptagen med att associera runorna till alla vikingaberättelser för att ha märkt det tidigare...

Nu när vi har avslutat språk-tidsresan tycker jag att många av mina egna frågetecken suddats ut. Nu får vi se om jag kommer ihåg något tills på måndag!

Nysvenska

Efter genomgången av ”äldre och yngre nysvenska” tänker jag tillbaka på vår första svensklektion denna termin. Vi pratade om hur politik och religion kan influera språk, och i måndags fick vi flera exempel på hur dessa faktorer har utvecklat svenskan.

Som år 1523 när Gustav Vasa blev kung över ett mer enat Sverige än vad som funnits tidigare. Han utfärdade en svenska bibelöversättning, som senare blev känd som Gustav Vasa bibeln, i samband med Martin Luthers starka inflytande i Europa. Med översättningen kom mera konsekventa stavningar och svenskan blev mer skiljt från danska och tyska.

Flera gånger har jag grubblat över svenskans många franska låne-ord; balkong, paraply, balett och salong. Nu är grubblandet över, det var Gustav den tredjes förtjusning i Frankrike, som gav upphov till våra extra tjusiga ord. Skoj, då vet man det!

Logiskt, kort och nyanserat

Vad tacksam jag är att vi lämnat personböjdaverb bakom oss i svenskan, för som jag har kämpat med dem i engelska, tyska, koreanska och spanska! De regelbundna, de oregelbundna och alla deras undantag. Jag får skrivkramp av att bara tänka på dem.

Jag tror på att förenklingar, när samma budskap kan förmedlas utan felaktiga tolkningar, utvecklar ett språk. För språk handlar om kommunikation. Det ska enligt mig vara logiskt, kort och nyanserat för att så många som möjligt ska förstå.

T.ex. artikeln om fotbollsmatchen, som kändes onödigt utdraget för så lite information. Idag skulle samma artikel ha blivit hälften så lång och istället kanske kompletterats med en bild, (som säger mer än tusen ord). Vi får alltså mer kunskap idag av samma kvantitet text än för 100 år sedan.

Strax efter att den här artikeln skrevs kom stavningsreformerna 1906, då bland annat dt blev t/tt och f/fv/hv blev v. Själv har jag alltid haft mycket svårt för stavning och jag tycker att det kan göras ännu flera reformer idag. Jag tänker på ord som djup, djur, skjutsa, skjuta, ljus, tjata osv. Självklart ska det vara jup, jur sjusa, sjuta, jus, shjata, något som finns dokumenterat i alla mina gamla skrivböcker.

Uppkomsten

En av anledningarna till att jag blev naturvetare var för att jag gillar att gå till botten av saker och ting; Hur blev det som det blev?, Vad bygger det på?, Var kommer det ifrån? osv. Va roligt att vi även gör det i Svenska B, för jag har aldrig tidigare studerat Svenska språkets uppkomst och vet för lite om det!

Vad jag hitintills har förstått, innehåller språkhistoria mycket kunskap om människans historia på jorden, om olika folkslags relationer till varandra och deras geologiska vandring. Man kan studera vilka grupper som splittrats med språk som utvecklats åt olika håll och på samma sätt kan man förstå vilka som varit beblandade och delat/lånat ord av varandra. T.ex. det vi nämnde under måndagslektionen, att två helt obesläktade språk kan ha snarlika ord med samma betydelse. Snabbt kan man dra slutsatsen, eftersom inga ord är universella självklarheter, att språken kanske några tusen år tillbaka varit i kontakt med varandra, häftigt!

Mer om sånt här och om oväntade släktskap mellan världsspråken är något jag hoppas på att få lära mer om i det här första kapitlet ur Svenska B, del två!

Å, Dali!

Jag tycker att film är en stor konstform och Salvador Dali, med Bunoel, lyckades verkligen framhäva det i den kortfilm vi fick se. Den var rolig, den var hemsk och den var helt förvirrande, förmodligen precis vad en av världens främsta surrealister eftersträvade. Men ändå tror jag inte att filmen saknade budskap. Dali lekta mycket med könsroller, jag tänker den på cyklande mannen utklädd till sömmerska (?) och den våldsamma mannen som försökte förgripa sig på den försvarslösa kvinnan.

Generellt tror jag att resten av klassen upplevde filmen som knepig och att den ”made-no-sense”, något som mycket verkar göra inom den öververkliga konstformen. För surrealismen skildrar drömmar och det är mycket svår tolkat. Ismen bygger på Freuds drömkoncept där man utforskar det som upplevs som meningslöst.

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Salvador Dali (självklart också Magritte) och jag tyckte att kortfilmen var lysande, men jag har glömt, vad var det den hette?

För full hals

Utifrån För full hals fann jag först författaren Vladimir Mayakovsij, fräck och arrogant. ”Statyer ska resas över min poesi i parker där man hostar upp tuberkulosen bland horor, hallickar och syfilis.”

Nu när jag läser texten hemma för andra gången, reflekterar jag över textens komiska ton. Mayakovskij blandar allvar med lekfullhet. Han provocerar och leker ordlekar som med hans fyndiga (påhittade?) ord som litteraturörståsigpåare, pissljumma och frågepåare.

För full hals föreställer jag mig som en mycket utmanande dikt för sin tid. Författaren uttrycker djärvhet, är aggressiv och förhärligar det militära, som när Vladimir Mayakovsksij börjar beskriva sina dikter som en stridslysten armé. ”Gjutna i bly står mina dikter beredda till strid, dessa modiga gynnare”.

Det utmanande i För full och hur den försvarar arbetarklassen beskriver särdragen för den futuristiska poesi, där Mayakovskij räknas bland de största. Så endast utifrån den här dikten, tycker jag mig få en bild av ismen i sin helhet.

Moderna

Toppen idé att ta ett besök på moderna!
Det var verkligen en perfekt tajming, med modernismen i fokus både i svenskan och på bilden.
Och vilken guide vi hade! Aldrig har någon fått konsthistoria att låta så fascinerande i mina öron. Det enda som var tråkigt var att vi inte hann se mer av utställningen då den snart kommer att bytas ut, men jag får väl ta ett eget besök innan det är försent.

Sex roller söker en författare

Jag börjar faktiskt att uppskatta teater mer och mer.
Förr var jag den som knappt kunde överväga ett teaterbesök.
Jag föredrog biografer, för det mesta lättolkad underhållning med högre tempo

Men på senare tid har jag i bildande syfte, tagit mig igenom ett antal uppsättningar, både med och utanför skolan. Och emellanåt kan en teater få mig att glömma bioduken för ett tag. Det är känslan av teaterns mer intima kontakt mellan skådespelare och publik som ibland lyckas charma mig.

Det är just den känslan av kontakt som de leker med i "Sex rollar söker en författare". Storyn är som en företrädare till inceptionfilmen med världar som går in i varandra. Skådespelarna spelar en roll som sig själva som spelare en roll för en kommande uppsättning och som sedan spelar en roll som roller från en tredje uppsättning vars skådespelare bara spelar en roll som en roll som vill bli spelade. Man förstår lika lite som de spelade skådespelarna och tillsammans är man lika förvirrade tills historien sakta sakta börjar träda fram.

Stämningen i pjäsen ändras konstant mellan komik och skräck och som publik flöt man liksom med i varje förändring. Tyvärr tappade jag tråden när vissa förklaringar blev för långdragna, vilket kanske är meningen men de blev under för långa perioder. Det blev att man tappade intresset och började studera den där konstiga snubben med kikare i raden framför. Men så fort tempot kom igång igen så var man där och fnissade eller bet på naglarna och upptrappningen i slutet av föreställningen var den bästa kvarten under hela pjäsen. Så det slutade ändå med att jag gick ifrån stadsteatern med en känsla av - ooh, vad teater kan va bra ändå!

Siddharta, inte visare än Buddha

Jag är inte kräsen när det kommer till böcker, ge mig tio sidor och jag kan börja sträckläsa. Tyvärr så var "siddharta" inte något för mig. Den korta boken ville aldrig ta slut. Det kan ha varit stilen som jag inte föll för eller det faktum att man aldrig kom någon vart. Siddaharta fick nya uppenbarelser stup i kvarten och kunde sedan ångra sin livsuppfattning helt i nästa stund.
Det var också outhärdligt tråkigt att läsa om en sådan egoist. Det var bara han, honom och hans filosofi, alla människor omkring honom var honom underlägsna och kom i andra hand, om ens det. Man träffar inte Buddha och ifrågasätter logiken i hans lära, vem tror han att han är liksom.
Några större kopplingar till realismen fann jag inte. Varför läste vi den här boken?
Nej, "Siddharta" kommer jag inte att rekommendera!

The Hours del II

Nja, halvt rätt vill jag påstå att jag hade om filmen. Hemmafrun åkte hem och firade sin mans födelsedag, men Mrs Wolf blev ensam om att ta sitt tragiska beslut.
Bra film tyckte jag, med en liten tvist i slutet med släktskapet mellan hemmafrun och clarissas gamla flamma.
Det finns inte så mycket mer att säga än att slutet ändå på något vis lutade åt det lyckliga hållet. Clarissas blev befriad från ett ansvar som länge tyngt hennes hjärta och tankar, sorgligt men sant.

The Hours

Timmarna är en film som gör mig illa till mods. Filmen är inte dålig men det finns en psykologiskt obehaglig stämning. Tre olika kvinnors liv skildras, ingen av dem lever ett problematiskt liv, men alla upplever ändå en svår inre kamp med sig själva, man bara väntar påatt någon ska bryta ihop. Det som skapar kvinnornas mentala tillstånd är inte replikerna utan deras gester och blickar som gör att man skymtar det som finns under ytan i deras tankar.

Just tankarna är viktiga i den här filmen. Här känner jag igen Joyce skrivsätt med tankar som vandrar och kvinnorna som "zoom off" (särskilt Woolf) och får den där tomma blicken. Även Prousts stil tycker jag finns med, de omedvetna tankar och minnen som smiter in i vardagen och gör kvinnorna utan märkbar anledning deprimerade.

En gissning, vem/vilka tar sitt liv under nästa lektionstimme?

- Jag tror att Clarissa dör. Hemmafrun kommer att ångra sig och åka hem och äta tårta. Hennes nuvarande sinnesstämning är för tydlig och varje film behöver sin tvist.

Värt att nämna är hur jag uppskattar denna film-film, inte skolans sedvanliga faktafilmer.

Reflektion av lektion

Madeleinekakan, - Åå, den är så äcklig! utbrast någon.

- Jag var tvungen att smaka den med en kopp te på café, berättade Katarina.

- Ja, usch med fläderte, konstaterade någon annan.

Är det bara jag som aldrig har smakat, sett eller hört talas om denna kaka och dess tillhörande te? Resten av klassen verkade helt med på noterna. Aldrig hade jag trott att min okunskap om bakelser skulle innebära att jag kände mig obildad på en svenska lektion. Hela stycket av monsieur Proust utgick från bakverket och det var som om jag ständigt missade en viktig detalj. Jag blev en smula irriterad, över en kaka. Sen eftermiddag, lite värme, socker, honung och ägg, och jag fick äntligen smaka min första hembakade Madeleinekaka, den var anspråkslös.