The Hours

Timmarna är en film som gör mig illa till mods. Filmen är inte dålig men det finns en psykologiskt obehaglig stämning. Tre olika kvinnors liv skildras, ingen av dem lever ett problematiskt liv, men alla upplever ändå en svår inre kamp med sig själva, man bara väntar påatt någon ska bryta ihop. Det som skapar kvinnornas mentala tillstånd är inte replikerna utan deras gester och blickar som gör att man skymtar det som finns under ytan i deras tankar.

Just tankarna är viktiga i den här filmen. Här känner jag igen Joyce skrivsätt med tankar som vandrar och kvinnorna som "zoom off" (särskilt Woolf) och får den där tomma blicken. Även Prousts stil tycker jag finns med, de omedvetna tankar och minnen som smiter in i vardagen och gör kvinnorna utan märkbar anledning deprimerade.

En gissning, vem/vilka tar sitt liv under nästa lektionstimme?

- Jag tror att Clarissa dör. Hemmafrun kommer att ångra sig och åka hem och äta tårta. Hennes nuvarande sinnesstämning är för tydlig och varje film behöver sin tvist.

Värt att nämna är hur jag uppskattar denna film-film, inte skolans sedvanliga faktafilmer.