Jag tycker att film är en stor konstform och Salvador Dali, med Bunoel, lyckades verkligen framhäva det i den kortfilm vi fick se. Den var rolig, den var hemsk och den var helt förvirrande, förmodligen precis vad en av världens främsta surrealister eftersträvade. Men ändå tror jag inte att filmen saknade budskap. Dali lekta mycket med könsroller, jag tänker den på cyklande mannen utklädd till sömmerska (?) och den våldsamma mannen som försökte förgripa sig på den försvarslösa kvinnan.
Generellt tror jag att resten av klassen upplevde filmen som knepig och att den ”made-no-sense”, något som mycket verkar göra inom den öververkliga konstformen. För surrealismen skildrar drömmar och det är mycket svår tolkat. Ismen bygger på Freuds drömkoncept där man utforskar det som upplevs som meningslöst.
Le chien Andalu - lika lite begripligt det som något annat. Eller lika mycket - beroende på hur man ser det hela.
SvaraRadera