”Nej!” Tänkte jag när jag läste om hur Mr Watts och Matildas mamma plötsligt blir brutalt mördade, stackars Matilda. Hela hennes värld raserar och det förändrar hela känsloläget i boken, hoppfullheten är bortblåst. Det förändrar Matilda, som inte reagerar som hon gjort tidigare genom boken, hon är inte fundersam eller lika känslosam längre. Hon är inte den Matilda som jag hunnit lära känna. Det känns därför mer som om händelseförloppen därefter är en luddig mardröm, som huvudpersonen snart kommer att vakna upp ifrån.
En mening som jag fastnade för är ifrån sida 197 när Matilda precis anlänt till fastlandet och blir undersökt av en läkare: ”Min mamma heter Dolorece Mary Laimo, sa jag. ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar