Sammanfattat har byborna haft sitt första möte med rödskinnen. Efter alla rykten soldaterna har och deras tidigare vandalisering av byn, så är rädslan stark hos människorna. Missförstånd och enorm otur gör att rödskinnens general får för sig att barnens avgudade Mr Pip, är en rebell som människorna gömmer. Soldaterna kräver att rebellen ska överlämnas. Eftersom ingen Mr Pip dyker upp, bränner rödskinnen upp bybornas få och kära ägodelar och de lämnar dem med en varning om ett nästa besök, då de förväntade sig att Mr Pip skulle infinna sig.
Allt detta kunde självklart undvikas om bara Mr Watts lyckades få fram boken som bevis på att Pip inte var något mer än en romanfigur. Men boken var försvunnen. Matilda upptäcker strax därefter att hennes egen mamma gömt boken, allt för att driva bort Mr Watts och ”lysande utsikter”.
Från den här delen har jag två viktiga punkter att belysa;
1. Det förödande missförståndet, som jag anser är en ologisk del av boken. Hur kan något så obetydligt som ett namn skrivet i sanden få rödskinnen att reagera så starkt. Hur kan människor, som inte är direkta fiender, inte kommunicera bättre med varandra. Kanske är det för att det är svårt för mig att föreställa mig konflikter som bygger på okunskap av den sorten som ”triggar” rödskinnens general?
2. Hur Matildas mammas stolthet och Matildas lojalitet till henne står i vägen för lösningen! Hur kan ingen av dem göra någonting i en situation där allt de äger, alla de bryr sig om är i fara. De har hela tiden chansen att vara ärliga mot varandra och alla andra.
Jag blir nästan lite upprörd när jag läser. Hur kan inte kommunikationen mellan människor vara bättre i en så liten och isolerad by?! Det är inte realistiskt… åh andra sida är det faktiskt en bok det handlar om..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar