Logiskt, kort och nyanserat

Vad tacksam jag är att vi lämnat personböjdaverb bakom oss i svenskan, för som jag har kämpat med dem i engelska, tyska, koreanska och spanska! De regelbundna, de oregelbundna och alla deras undantag. Jag får skrivkramp av att bara tänka på dem.

Jag tror på att förenklingar, när samma budskap kan förmedlas utan felaktiga tolkningar, utvecklar ett språk. För språk handlar om kommunikation. Det ska enligt mig vara logiskt, kort och nyanserat för att så många som möjligt ska förstå.

T.ex. artikeln om fotbollsmatchen, som kändes onödigt utdraget för så lite information. Idag skulle samma artikel ha blivit hälften så lång och istället kanske kompletterats med en bild, (som säger mer än tusen ord). Vi får alltså mer kunskap idag av samma kvantitet text än för 100 år sedan.

Strax efter att den här artikeln skrevs kom stavningsreformerna 1906, då bland annat dt blev t/tt och f/fv/hv blev v. Själv har jag alltid haft mycket svårt för stavning och jag tycker att det kan göras ännu flera reformer idag. Jag tänker på ord som djup, djur, skjutsa, skjuta, ljus, tjata osv. Självklart ska det vara jup, jur sjusa, sjuta, jus, shjata, något som finns dokumenterat i alla mina gamla skrivböcker.

Uppkomsten

En av anledningarna till att jag blev naturvetare var för att jag gillar att gå till botten av saker och ting; Hur blev det som det blev?, Vad bygger det på?, Var kommer det ifrån? osv. Va roligt att vi även gör det i Svenska B, för jag har aldrig tidigare studerat Svenska språkets uppkomst och vet för lite om det!

Vad jag hitintills har förstått, innehåller språkhistoria mycket kunskap om människans historia på jorden, om olika folkslags relationer till varandra och deras geologiska vandring. Man kan studera vilka grupper som splittrats med språk som utvecklats åt olika håll och på samma sätt kan man förstå vilka som varit beblandade och delat/lånat ord av varandra. T.ex. det vi nämnde under måndagslektionen, att två helt obesläktade språk kan ha snarlika ord med samma betydelse. Snabbt kan man dra slutsatsen, eftersom inga ord är universella självklarheter, att språken kanske några tusen år tillbaka varit i kontakt med varandra, häftigt!

Mer om sånt här och om oväntade släktskap mellan världsspråken är något jag hoppas på att få lära mer om i det här första kapitlet ur Svenska B, del två!

Å, Dali!

Jag tycker att film är en stor konstform och Salvador Dali, med Bunoel, lyckades verkligen framhäva det i den kortfilm vi fick se. Den var rolig, den var hemsk och den var helt förvirrande, förmodligen precis vad en av världens främsta surrealister eftersträvade. Men ändå tror jag inte att filmen saknade budskap. Dali lekta mycket med könsroller, jag tänker den på cyklande mannen utklädd till sömmerska (?) och den våldsamma mannen som försökte förgripa sig på den försvarslösa kvinnan.

Generellt tror jag att resten av klassen upplevde filmen som knepig och att den ”made-no-sense”, något som mycket verkar göra inom den öververkliga konstformen. För surrealismen skildrar drömmar och det är mycket svår tolkat. Ismen bygger på Freuds drömkoncept där man utforskar det som upplevs som meningslöst.

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Salvador Dali (självklart också Magritte) och jag tyckte att kortfilmen var lysande, men jag har glömt, vad var det den hette?

För full hals

Utifrån För full hals fann jag först författaren Vladimir Mayakovsij, fräck och arrogant. ”Statyer ska resas över min poesi i parker där man hostar upp tuberkulosen bland horor, hallickar och syfilis.”

Nu när jag läser texten hemma för andra gången, reflekterar jag över textens komiska ton. Mayakovskij blandar allvar med lekfullhet. Han provocerar och leker ordlekar som med hans fyndiga (påhittade?) ord som litteraturörståsigpåare, pissljumma och frågepåare.

För full hals föreställer jag mig som en mycket utmanande dikt för sin tid. Författaren uttrycker djärvhet, är aggressiv och förhärligar det militära, som när Vladimir Mayakovsksij börjar beskriva sina dikter som en stridslysten armé. ”Gjutna i bly står mina dikter beredda till strid, dessa modiga gynnare”.

Det utmanande i För full och hur den försvarar arbetarklassen beskriver särdragen för den futuristiska poesi, där Mayakovskij räknas bland de största. Så endast utifrån den här dikten, tycker jag mig få en bild av ismen i sin helhet.

Moderna

Toppen idé att ta ett besök på moderna!
Det var verkligen en perfekt tajming, med modernismen i fokus både i svenskan och på bilden.
Och vilken guide vi hade! Aldrig har någon fått konsthistoria att låta så fascinerande i mina öron. Det enda som var tråkigt var att vi inte hann se mer av utställningen då den snart kommer att bytas ut, men jag får väl ta ett eget besök innan det är försent.

Sex roller söker en författare

Jag börjar faktiskt att uppskatta teater mer och mer.
Förr var jag den som knappt kunde överväga ett teaterbesök.
Jag föredrog biografer, för det mesta lättolkad underhållning med högre tempo

Men på senare tid har jag i bildande syfte, tagit mig igenom ett antal uppsättningar, både med och utanför skolan. Och emellanåt kan en teater få mig att glömma bioduken för ett tag. Det är känslan av teaterns mer intima kontakt mellan skådespelare och publik som ibland lyckas charma mig.

Det är just den känslan av kontakt som de leker med i "Sex rollar söker en författare". Storyn är som en företrädare till inceptionfilmen med världar som går in i varandra. Skådespelarna spelar en roll som sig själva som spelare en roll för en kommande uppsättning och som sedan spelar en roll som roller från en tredje uppsättning vars skådespelare bara spelar en roll som en roll som vill bli spelade. Man förstår lika lite som de spelade skådespelarna och tillsammans är man lika förvirrade tills historien sakta sakta börjar träda fram.

Stämningen i pjäsen ändras konstant mellan komik och skräck och som publik flöt man liksom med i varje förändring. Tyvärr tappade jag tråden när vissa förklaringar blev för långdragna, vilket kanske är meningen men de blev under för långa perioder. Det blev att man tappade intresset och började studera den där konstiga snubben med kikare i raden framför. Men så fort tempot kom igång igen så var man där och fnissade eller bet på naglarna och upptrappningen i slutet av föreställningen var den bästa kvarten under hela pjäsen. Så det slutade ändå med att jag gick ifrån stadsteatern med en känsla av - ooh, vad teater kan va bra ändå!

Siddharta, inte visare än Buddha

Jag är inte kräsen när det kommer till böcker, ge mig tio sidor och jag kan börja sträckläsa. Tyvärr så var "siddharta" inte något för mig. Den korta boken ville aldrig ta slut. Det kan ha varit stilen som jag inte föll för eller det faktum att man aldrig kom någon vart. Siddaharta fick nya uppenbarelser stup i kvarten och kunde sedan ångra sin livsuppfattning helt i nästa stund.
Det var också outhärdligt tråkigt att läsa om en sådan egoist. Det var bara han, honom och hans filosofi, alla människor omkring honom var honom underlägsna och kom i andra hand, om ens det. Man träffar inte Buddha och ifrågasätter logiken i hans lära, vem tror han att han är liksom.
Några större kopplingar till realismen fann jag inte. Varför läste vi den här boken?
Nej, "Siddharta" kommer jag inte att rekommendera!