Nu har jag kämpat igenom nästa del (s.47-162)

Om jag ska vara uppriktig så var det faktiskt ingen större utmaning. Det gick med en rackarns fart att bli klar. Språket känns med dess speciella stil, förenklad och kapitlen är korta. Det är också nu som handlingen har kommit igång!

Språkens etiketter blir mer påtagliga, om vad man bör säga och avstår ifrån att säga i sociala sammanhang. De stora kulturskillnaderna ifrån att både komma till ett annat land och från landsbygd till storstad skapar en komisk stämning. Dock bara för läsaren, bokens karaktärer upplever situationerna som obekväma.

Okunskapen får Zhuang att framstå som både oartig och dum. Det tyckte jag också till en början, men när jag läste längre ändrade jag mig. Om hennes seder är annorlunda är hennes syn på artighet också det. Hon är inte dum, hon har bara inte språkliga kunskaper nog att förklara sina åsikter. Jag påminner mig själv om att synen på självklarheter är annorlunda hos individer.

Mannen som jag förutspått har nu kommit in i hennes liv. Oh, nu kommer allt på en och samma gång. Zhuang har fått kontakt med en annan människa och kan börja kommunicera. Jag blir glad för hennes skull, ensamheten började tära på henne. För hon är väldigt asocial, nästan ovillig att lära känna andra? Eller är hon rädd eller blyg? För det är viktigt att ha kontakt med andra när man lär sig deras språk, en av de viktigaste delarna i inlärning, enligt mig. Det är ett steg i rätt riktining för Zhuang, men denna man, denna man i medelåldern!

- För att inte göra inläggen för långa har jag delat upp det.

Fortsättning kommer med nästa inlägg…