Paulina Neuding

Vad glad jag blev när jag idag läste en kolumn ur Svenska Dagbladets Ledarsida!

Paulina Neuding, judinna och chefredaktör på tidskriften Neo, skriver om det jag i min krönika ville förmedla men inte kunde berättade.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glads-med-de-kristna-i-juletid_6715925.svd

Krönika- Stilla natt, oheliga natt!

Inom kort är den efterlängtade dagen här! Dagen som är inledningen på jullovet och början på nedräkningen till nyår. Det värmer i hjärtat när jag tänker på att det här blir min 13:e julavslutning, min allra sista. Jag föreställer mig det traditionella fackeltåget mot kyrkan, julpsalmerna och orgelspelet. Förstå då min förvåning när avslutningen flyttades från kyrkan.
Efter ett oanmält besök hos rektor Rolf, blev jag införstådd i bakomliggande orsaker.
Enligt skoldirektiv är konfessionella inslag i utbildningen uttryckligen förbjudet. Påbudet har funnits i ett antal år, men det var i år som Östra Reals nya rektorer tog bort kyrkoavslutningen. De menade att vistelsen i kyrkolokaler uteslöt elever med annan religiös tro. Aulan blev därmed det mer lämpliga alternativet för skolans eftersträvade neutrala miljö.
I andan av denna ändring av skoltraditioner kom jag på ett flertal förslag för att vidareutveckla initiativet. Först kom jag att tänka på julgranen som står uppför trappan från entréplan. Ett tydligt inslag för firandet av jul och framförallt Kristi födelse. Pyntet kan vara en obehaglig visuell påminnelse av den kristna högtiden för elever med en annan trosuppfattning. Granen kan redan vållat sin skada för i år, men tills nästa bör man definitivt ta bort Betlehemsstjärna i toppen!
Jag har även grubblat över det årliga luciatåget som spatserar runt i skolan. Sankta Lucia är ett Helgon inom den romersk-katolska och ortodoxa kyrkan. Inte ska elever utanför dessa religiösa inriktningar behöva tvingas höra eller råka få en glimt av tågandet.
I vidare funderingar har jag kommit fram till att det finns fler perioder på året som skolvärlden bör akta sig för. Jag tänker förstås på påsklovet, som infaller i samband med åminnelsen av Jesu återuppståndelse. Påsklovet kan uppfattas som en uppmuntran till att fira den kristna helgen. Eventuellt kan man byta namn och datum för lovet, men enklast är förmodligen att ta bort det helt.

För att få fart på dessa förbättrelser för vår icke-konfessionella skola har jag den briljantaste idén. Vi river ut en bunt sidor från Östra Reals historieböcker, de med Sveriges historia. Låt oss helt förtränga att Sverige varit ett troende kristet land i flera hundra år. Låt oss förkasta alla kristet kopplade traditioner. Låt oss ta bort dessa kunskaper och upplevelser ifrån de svenska eleverna på Östra.

Vår skola ska inte behöva manipuleras av den enorma påtryckningen som kristendomen utsätter oss för idag. Inte en stjärna på en gran, inte ett luciatåg, inte en kyrkas insida, ska Östra Reals elever behöva bevittna. Nya rektorer på vår skola, stanna inte vid julavslutningarna, låt oss vara konsekventa!

Upplysningens arv

Jag tycker att tv-programmet Vetenskapens värld som sänds på svt är ett lysande exempel på upplysningens utveckling i vår tvkultur. Det är vetenskapliga rön som är lätttillgängligt för allmänheten. Det krävs bara att man äger en TV och de visar de mest häpnadsväckande upptäckterna inom vetenskapen. Programmet är mycket spännande skildrat och de förklarar på en nivå där människor som saknar en dokornad i fyrsik kan förstå.
Vetenskapens värld visar alla de karaktäristiska dragen som eftersträvades under upplysningens era, förnuft, logik, och kritiken mot de gällande teorierna. Personligen är jag mycket förtjust i programmet och som naturvetare behöver jag inte förklara varför.

Fornsvenska, runsvenska och urnordiska

Det slog mig att vi har arbetat oss bakåt i tiden i svenska språkets historia. Jag vet inte om någon orsak nämndes under lektionerna, men det känns som en förvirrad tidslinje för mig nu. Fanns det ett syfte?

I alla fall tycker jag att fornsvenska har varit den mest fascinerade språkepoken. Till skillnad från nusvenskan och nysvenskan såg skriften inte bara ut som om någon skakat loss på tangentbordet. Det som ett helt nytt språk, men man hörde något som var snarlikt svenska när man läste högt! Och det där med att man blandade in runor med moderna bokstäver, hade jag aldrig kunnat tänka mig. Jag trodde nämligen att de två skriftstilar alltid hade varit skilda åt.

Det blev tydligt att jag måste haft fel när vi studerade runorna från runsvenskan och urnordiska, där man kan se hur vissa bokstäver börjar ta form från runorna. Antagligen har jag varit för upptagen med att associera runorna till alla vikingaberättelser för att ha märkt det tidigare...

Nu när vi har avslutat språk-tidsresan tycker jag att många av mina egna frågetecken suddats ut. Nu får vi se om jag kommer ihåg något tills på måndag!

Nysvenska

Efter genomgången av ”äldre och yngre nysvenska” tänker jag tillbaka på vår första svensklektion denna termin. Vi pratade om hur politik och religion kan influera språk, och i måndags fick vi flera exempel på hur dessa faktorer har utvecklat svenskan.

Som år 1523 när Gustav Vasa blev kung över ett mer enat Sverige än vad som funnits tidigare. Han utfärdade en svenska bibelöversättning, som senare blev känd som Gustav Vasa bibeln, i samband med Martin Luthers starka inflytande i Europa. Med översättningen kom mera konsekventa stavningar och svenskan blev mer skiljt från danska och tyska.

Flera gånger har jag grubblat över svenskans många franska låne-ord; balkong, paraply, balett och salong. Nu är grubblandet över, det var Gustav den tredjes förtjusning i Frankrike, som gav upphov till våra extra tjusiga ord. Skoj, då vet man det!

Logiskt, kort och nyanserat

Vad tacksam jag är att vi lämnat personböjdaverb bakom oss i svenskan, för som jag har kämpat med dem i engelska, tyska, koreanska och spanska! De regelbundna, de oregelbundna och alla deras undantag. Jag får skrivkramp av att bara tänka på dem.

Jag tror på att förenklingar, när samma budskap kan förmedlas utan felaktiga tolkningar, utvecklar ett språk. För språk handlar om kommunikation. Det ska enligt mig vara logiskt, kort och nyanserat för att så många som möjligt ska förstå.

T.ex. artikeln om fotbollsmatchen, som kändes onödigt utdraget för så lite information. Idag skulle samma artikel ha blivit hälften så lång och istället kanske kompletterats med en bild, (som säger mer än tusen ord). Vi får alltså mer kunskap idag av samma kvantitet text än för 100 år sedan.

Strax efter att den här artikeln skrevs kom stavningsreformerna 1906, då bland annat dt blev t/tt och f/fv/hv blev v. Själv har jag alltid haft mycket svårt för stavning och jag tycker att det kan göras ännu flera reformer idag. Jag tänker på ord som djup, djur, skjutsa, skjuta, ljus, tjata osv. Självklart ska det vara jup, jur sjusa, sjuta, jus, shjata, något som finns dokumenterat i alla mina gamla skrivböcker.

Uppkomsten

En av anledningarna till att jag blev naturvetare var för att jag gillar att gå till botten av saker och ting; Hur blev det som det blev?, Vad bygger det på?, Var kommer det ifrån? osv. Va roligt att vi även gör det i Svenska B, för jag har aldrig tidigare studerat Svenska språkets uppkomst och vet för lite om det!

Vad jag hitintills har förstått, innehåller språkhistoria mycket kunskap om människans historia på jorden, om olika folkslags relationer till varandra och deras geologiska vandring. Man kan studera vilka grupper som splittrats med språk som utvecklats åt olika håll och på samma sätt kan man förstå vilka som varit beblandade och delat/lånat ord av varandra. T.ex. det vi nämnde under måndagslektionen, att två helt obesläktade språk kan ha snarlika ord med samma betydelse. Snabbt kan man dra slutsatsen, eftersom inga ord är universella självklarheter, att språken kanske några tusen år tillbaka varit i kontakt med varandra, häftigt!

Mer om sånt här och om oväntade släktskap mellan världsspråken är något jag hoppas på att få lära mer om i det här första kapitlet ur Svenska B, del två!