1. att tänka kring Dvärgen och det allra sista avslutande stycket. Vad tänker ni om det? Vad har det för betydelse? Hur hänger det (kanske?) samman med att boken kom ut 1944 (vilket betyder att den skrevs året innan eller så?
2. att tänka kring romanen som helhet. Vad tycker du nu om läsningen av den, efter att ha pratat med andra om den?
1. "Det är ett tomt och glädjelöst liv, men jag finner mig i det utan klagan"
"Om jag känner min herre väl kan han inte i längden undvara sin Dvärg".
Båda dessa citat är ifrån det sista stycket. Efter att ha läst dem tycker jag, för första gången, synd om Dvärgen. Hela det sist stycket i boken uttrycker hopp, längtan och likgiltighet. Man insåg plötsligt hur ruskigt naiv Dvärgen var. Han var så oberörd av sin situation och trodde verkligen på att hans avgudade furste behövde honom.
Inblicken gjorde det sista stycket till ett viktigt avslut och den gav mig en annan uppfattning i frågan om romanen skildrar ondska. Den består av hat och fruktansvärda handlingar men beskriver inte ondska på det sätt som jag definierar den.
När jag ändå är inne på tema ondska, 1944... ja, vad hände då? Min första tanke var att min farbror föddes det året, men det var antagligen inte vad uppgiften syftade på. Men så efter en stunds fundering fick jag några idéer om vad det kunde röra sig om och jag googla lite på det.
För vad var det för stort tumult i Europa runt 1944.(?) Jo, andra världskriget!
Jag kan föreställa mig att mycket av det som händer i boken har inspirerats av kriget. Det finns många paralleller jag kan dra. Furstendömet skulle kunna stå för Tyskland, Dvärgen som det tyska folket och fursten som landets diktator, han avgudas av folket(dvärgen) och framstår som grymheten själv. Pakten och kriget som utspelar sig i boken känns på samma sätt bekant med det som skedde mellan Tyskland och Sovjet.
Med den här tolkningen så har man kommit till andra världskrigets slut i det sista stycket, då det tredje riket har fallit. Kanske kan dvärgens känslor också berätta om sinnestämningen hos det ockuperade tyska folket?
2. Jag tyckte om romanen. Jag kunde inte alls relatera till dvärgen eller förstå honom, men jag tyckte att språket var vackert. Stilen bidrog till att man levde sig in i boken och kunde se händelseförloppen framför sig. Det var så beskrivande och hade den där speciella rytmen vi pratade om under lektionstimmen, något som jag inte hade reflekterat över innan.
Ett ex. är ett citat ut s. 154, när Dvärgen beskriver Don Riccardos gapskratt.
"Tandköttet och läpparna var alldeles våta och tårarna sam vid den otäcka lilla körteln i ögonvrån, varifrån det gick ut små blodstrimmor över de mörkbruna, onaturligt lysande ögonen. Struphuvudet hoppade på honom under den korta, svarta skäggstubben neråt halsen."
Nu blev det lite långt igen. Men det finns så mycket att säga om en bok med så många djupa politiska och psykologiska budskap, hur klarade jag alls av det här inlägget?!
/ Annzi
2. att tänka kring romanen som helhet. Vad tycker du nu om läsningen av den, efter att ha pratat med andra om den?
1. "Det är ett tomt och glädjelöst liv, men jag finner mig i det utan klagan"
"Om jag känner min herre väl kan han inte i längden undvara sin Dvärg".
Båda dessa citat är ifrån det sista stycket. Efter att ha läst dem tycker jag, för första gången, synd om Dvärgen. Hela det sist stycket i boken uttrycker hopp, längtan och likgiltighet. Man insåg plötsligt hur ruskigt naiv Dvärgen var. Han var så oberörd av sin situation och trodde verkligen på att hans avgudade furste behövde honom.
Inblicken gjorde det sista stycket till ett viktigt avslut och den gav mig en annan uppfattning i frågan om romanen skildrar ondska. Den består av hat och fruktansvärda handlingar men beskriver inte ondska på det sätt som jag definierar den.
När jag ändå är inne på tema ondska, 1944... ja, vad hände då? Min första tanke var att min farbror föddes det året, men det var antagligen inte vad uppgiften syftade på. Men så efter en stunds fundering fick jag några idéer om vad det kunde röra sig om och jag googla lite på det.
För vad var det för stort tumult i Europa runt 1944.(?) Jo, andra världskriget!
Jag kan föreställa mig att mycket av det som händer i boken har inspirerats av kriget. Det finns många paralleller jag kan dra. Furstendömet skulle kunna stå för Tyskland, Dvärgen som det tyska folket och fursten som landets diktator, han avgudas av folket(dvärgen) och framstår som grymheten själv. Pakten och kriget som utspelar sig i boken känns på samma sätt bekant med det som skedde mellan Tyskland och Sovjet.
Med den här tolkningen så har man kommit till andra världskrigets slut i det sista stycket, då det tredje riket har fallit. Kanske kan dvärgens känslor också berätta om sinnestämningen hos det ockuperade tyska folket?
2. Jag tyckte om romanen. Jag kunde inte alls relatera till dvärgen eller förstå honom, men jag tyckte att språket var vackert. Stilen bidrog till att man levde sig in i boken och kunde se händelseförloppen framför sig. Det var så beskrivande och hade den där speciella rytmen vi pratade om under lektionstimmen, något som jag inte hade reflekterat över innan.
Ett ex. är ett citat ut s. 154, när Dvärgen beskriver Don Riccardos gapskratt.
"Tandköttet och läpparna var alldeles våta och tårarna sam vid den otäcka lilla körteln i ögonvrån, varifrån det gick ut små blodstrimmor över de mörkbruna, onaturligt lysande ögonen. Struphuvudet hoppade på honom under den korta, svarta skäggstubben neråt halsen."
Nu blev det lite långt igen. Men det finns så mycket att säga om en bok med så många djupa politiska och psykologiska budskap, hur klarade jag alls av det här inlägget?!
/ Annzi
