Logiskt, kort och nyanserat

Vad tacksam jag är att vi lämnat personböjdaverb bakom oss i svenskan, för som jag har kämpat med dem i engelska, tyska, koreanska och spanska! De regelbundna, de oregelbundna och alla deras undantag. Jag får skrivkramp av att bara tänka på dem.

Jag tror på att förenklingar, när samma budskap kan förmedlas utan felaktiga tolkningar, utvecklar ett språk. För språk handlar om kommunikation. Det ska enligt mig vara logiskt, kort och nyanserat för att så många som möjligt ska förstå.

T.ex. artikeln om fotbollsmatchen, som kändes onödigt utdraget för så lite information. Idag skulle samma artikel ha blivit hälften så lång och istället kanske kompletterats med en bild, (som säger mer än tusen ord). Vi får alltså mer kunskap idag av samma kvantitet text än för 100 år sedan.

Strax efter att den här artikeln skrevs kom stavningsreformerna 1906, då bland annat dt blev t/tt och f/fv/hv blev v. Själv har jag alltid haft mycket svårt för stavning och jag tycker att det kan göras ännu flera reformer idag. Jag tänker på ord som djup, djur, skjutsa, skjuta, ljus, tjata osv. Självklart ska det vara jup, jur sjusa, sjuta, jus, shjata, något som finns dokumenterat i alla mina gamla skrivböcker.

Uppkomsten

En av anledningarna till att jag blev naturvetare var för att jag gillar att gå till botten av saker och ting; Hur blev det som det blev?, Vad bygger det på?, Var kommer det ifrån? osv. Va roligt att vi även gör det i Svenska B, för jag har aldrig tidigare studerat Svenska språkets uppkomst och vet för lite om det!

Vad jag hitintills har förstått, innehåller språkhistoria mycket kunskap om människans historia på jorden, om olika folkslags relationer till varandra och deras geologiska vandring. Man kan studera vilka grupper som splittrats med språk som utvecklats åt olika håll och på samma sätt kan man förstå vilka som varit beblandade och delat/lånat ord av varandra. T.ex. det vi nämnde under måndagslektionen, att två helt obesläktade språk kan ha snarlika ord med samma betydelse. Snabbt kan man dra slutsatsen, eftersom inga ord är universella självklarheter, att språken kanske några tusen år tillbaka varit i kontakt med varandra, häftigt!

Mer om sånt här och om oväntade släktskap mellan världsspråken är något jag hoppas på att få lära mer om i det här första kapitlet ur Svenska B, del två!