onsdag 19 maj 2010

Fursten = Führer


1. att tänka kring Dvärgen och det allra sista avslutande stycket. Vad tänker ni om det? Vad har det för betydelse? Hur hänger det (kanske?) samman med att boken kom ut 1944 (vilket betyder att den skrevs året innan eller så?

2. att tänka kring romanen som helhet. Vad tycker du nu om läsningen av den, efter att ha pratat med andra om den?

1. "Det är ett tomt och glädjelöst liv, men jag finner mig i det utan klagan"

"Om jag känner min herre väl kan han inte i längden undvara sin Dvärg".

Båda dessa citat är ifrån det sista stycket. Efter att ha läst dem tycker jag, för första gången, synd om Dvärgen. Hela det sist stycket i boken uttrycker hopp, längtan och likgiltighet. Man insåg plötsligt hur ruskigt naiv Dvärgen var. Han var så oberörd av sin situation och trodde verkligen på att hans avgudade furste behövde honom.
Inblicken gjorde det sista stycket till ett viktigt avslut och den gav mig en annan uppfattning i frågan om romanen skildrar ondska. Den består av hat och fruktansvärda handlingar men beskriver inte ondska på det sätt som jag definierar den.
När jag ändå är inne på tema ondska, 1944... ja, vad hände då? Min första tanke var att min farbror föddes det året, men det var antagligen inte vad uppgiften syftade på. Men så efter en stunds fundering fick jag några idéer om vad det kunde röra sig om och jag googla lite på det.
För vad var det för stort tumult i Europa runt 1944.(?) Jo, andra världskriget!
Jag kan föreställa mig att mycket av det som händer i boken har inspirerats av kriget. Det finns många paralleller jag kan dra. Furstendömet skulle kunna stå för Tyskland, Dvärgen som det tyska folket och fursten som landets diktator, han avgudas av folket(dvärgen) och framstår som grymheten själv. Pakten och kriget som utspelar sig i boken känns på samma sätt bekant med det som skedde mellan Tyskland och Sovjet.
Med den här tolkningen så har man kommit till andra världskrigets slut i det sista stycket, då det tredje riket har fallit. Kanske kan dvärgens känslor också berätta om sinnestämningen hos det ockuperade tyska folket?

2. Jag tyckte om romanen. Jag kunde inte alls relatera till dvärgen eller förstå honom, men jag tyckte att språket var vackert. Stilen bidrog till att man levde sig in i boken och kunde se händelseförloppen framför sig. Det var så beskrivande och hade den där speciella rytmen vi pratade om under lektionstimmen, något som jag inte hade reflekterat över innan.
Ett ex. är ett citat ut s. 154, när Dvärgen beskriver Don Riccardos gapskratt.

"Tandköttet och läpparna var alldeles våta och tårarna sam vid den otäcka lilla körteln i ögonvrån, varifrån det gick ut små blodstrimmor över de mörkbruna, onaturligt lysande ögonen. Struphuvudet hoppade på honom under den korta, svarta skäggstubben neråt halsen."

Nu blev det lite långt igen. Men det finns så mycket att säga om en bok med så många djupa politiska och psykologiska budskap, hur klarade jag alls av det här inlägget?!


/ Annzi

söndag 16 maj 2010

Hej hopp, super flopp!

Om jag dröjde lite med det här inlägget så kan jag berätta att jag varit för deprimerad över skrivningen att jag inte velat blogga om den. Men som tur är så hinner jag innan deadline, Katarina sa till mig "- innan veckan är slut." det är fortfarande söndag. :)
Nu har du examinerats på området medeltidens litteratur. Hur gick det? Kunde du visa vad du kan? Vad var lätt - vad var svårt?

Det gick inge bra alls, det gick faktiskt dit pepparn växer. Varför? Var ska jag börja..

Två koppar kaffe på morgonen och ett glas juice, nej jag var bestämt inte kissnödig innan jag gick hemifrån eller under luchtimmen, men under svenska timmen, då minsann.

Tiden, den som alltid ska ticka iväg när man behöver den som bäst. Jag vet att det var en del av uppgiften att hinna, men tyvärr jag hann inte. Jag fokuserade få med något om tre olika texter vilket gjorde att allting blev halvdant. Jag känner att jag inte fick med vad jag ville ha sagt och jag kunde inte alls visa mina kunskaper. För jag hade faktiskt pluggat väldigt flitigt. Jag skulle kunnat berätta om tjocka Margot som Villion diktade om, vilket år Dante var född, om vad Heimskringlan handlade om och om...


Nej, det gick verkligen inte bra den här gången, vilket var synd eftersom jag faktiskt tyckte att medeltiden har varit vårt intressantaste avsnitt hittills.

/Ann

tisdag 4 maj 2010

Om Havamal

Vilka är dina favoriter bland ordstäven i Havamal - och varför? Berätta! Och försök gärna skriva ett eget bidrag i livsvisdomsväg (det finns kanske något som saknas i Havamal?) i samma litterära stil, med alliterationer och ordkarg precision!

Min valda dikt ur samlingen Havamal är nr 15;

"Att fråga och tala tillhör en vis
om han vill kunnig kallas;
men förtro dig till en, icke till två
världen vet vad tre veta"


Min tolkning av dikten är att den vill förmedla visdom om tillit; För att ta del av det sociala samspelet måste man kunna fråga och tala till andra människor men man ska vara försiktig om vad och till vem man talar till. Bäst är det att ha endast en att lita på om man vill vara säker på att det inte ska spridas.
När jag läste den här dikten tyckte jag att det var otroligt häftigt att den handlade om något som jag, ca 1200 år senare, kan relatera till. Jag har själv har jag varit med om många "backstabings" i mitt liv efter att jag har litat på fel personer. Något som antagligen kunde undvikits om jag hade anförtrott mig till endast en person. Om endast en annan vet så blir det kristallklart om vem som gjort bort sig när det spritts. Det tror jag ger personen i fråga mera ansvar, vilket förhoppningsvis får honom/henne att hålla trut!


Tyvärr är jag förskräckligt dålig på all sorts diktning men här är mitt egna tappra försök till en Havamal dikt;

"Icket ska man allt önska
den som allt haver saknar ändå
den som allt haver saknar önskan
inget är makt och material utan mål
Borta är viljan"



Jag tyckte att det saknades lite visdom om oklok girighet, något som kanske finns mera idag än då?!

/Annzippan